Jag dödade Kaji

För många av oss som såg Neon Genesis Evangelion när vi var unga  har serien blivit ett verk att återvända till och se om. Att Misato har ersatt Asuka som personen jag relaterar till har varit en självklar del i mitt egna vuxenblivande. Jag är lika gammal som Misato nu, och jag ser Evangelion från ett annat perspektiv. Fortsättning följer

Visst gör det ont när knoppar brister

Ondskans blommorvlcsnap-2013-07-13-15h54m05s255

org. 惡の華 Aku no hana 

Zexcs. 2013. 13×24′

Regi: Hiroshi Nagahama. Manus: Aki Itami, efter manga av Shūzō Oshimi. Musik: Hideyuki Fukasawa. Figurdesign och animationsregi: Hidekazu Shimamura. Bakgrunder: Kentarō Akiyama. I rollerna: Mariya Ise, Shinichirō Ueda, Yōko Hikasa, Ayako Uemura.

Klarar Bechdeltestet: Nja. Klarar det omvända Bechdeltestet: Ja.

Det roligaste som hänt på sociala media senaste månaden är att en kompis till mig hittade följande mening i Wikipedias beskrivning av staden där jag tillbringade min barndom: The history of Olaine is closely connected to a nearby peat bog that was first taken into use in 1940. Olaine må vara Lettlands femtonde största stad, men det är en industrihåla där det finns absolut inget att göra för någon mellan tolv och tjugofem, om denna person kräver någon som helst intellektuell stimulans. Jag hade turen att räddas till Stockholm när jag var elva, men min nu artonårige kusin är fast på Olaines kemigymnasium. Därför kändes det fullständigt självklart att det första jag gjorde när han kom på en veckas besök var att slänga honom framför då oavslutade Ondskans blommor med ett ”nu jävlar ska du relatera!”. Fortsättning följer

Vårsäsongen 2013 är åt skogen, typiskt nog

sparrowshotelVårsäsong är storsäsong, både volymmässigt och kvalitativt. Det är nu storserierna lanseras så att alla Japans flitiga amatörtecknare ska hinna teckna ”parodier” i tid till Comiket i augusti. Trendmässigt har det inte hänt mycket sedan fjolåret – lättromaner med vansinnigt långa titlar animeras på löpande band och treminutersserierna blir också fler. Över huvud taget är förlagor i form av romaner, mangor, dataspel och leksaker det som gäller, och för originalidéer står i stort sett endast Production I.G. och Sunrise – dessutom lyser fansens favoritstudior Shaft och Kyoto Animation med sin frånvaro, liksom även Gainax.
Har du fortfarande inte sett allt och valt ut dina favoriter, så läs vidare.
Fortsättning följer

Det personliga är politik

vlcsnap-2013-01-20-22h14m20s102

Socialkonstruktivism.

Jag kan inte skriva att Rosen från Versailles utgör utmärkt material för samtal om klass och kön utan att det låter parodiskt. Klass och kön, herregud, finns det någonting mer uttjatat som en kvinnlig akademiker kan ta i sin mun? Finns det någonting man inte tycker utgör bra material för samtal kring just dessa kategoriseringar av människor? Men faktum är förstås att Rosen från Versailles verkligen handlar om kön och klass, alldeles uppenbart. Frågor som var aktuella i 1700-talets Frankrike och 1970-talets Japan berör än idag, 2013, i Sverige. Nedan finns tio scener jag hade tänkt på om jag skrev uppsats om Rosen från Versailles på Södertörns högskola.

Fortsättning följer

Välkommen till DSM

Välkommen till NHK! vlcsnap-2013-01-15-17h57m59s243

org. NHKにようこそ!NHK ni Yōkoso! 

Sunrise. 2006. 24×24′

Regi: Yûsuke Yamamoto. Manus: Satoru Nishizono. Musik: Pearl Brothers. Figurdesign; Masashi Ishihama, Takahiko Yoshida. Bakgrunder: Hiroshi Igaki. Animationsregi: Takahiko Yoshida. I rollerna: Yûtaka Koizumi, Yui Makino, Daisuke Sakaguchi, Risa Hayamizu, Sanae Kobayashi.

Klarar Bechdeltestet: Nej. Klarar det omvända Bechdeltestet: Ja.

Väldigt många tycker att psykologi är väldigt spännande. Tyvärr förenas det med att dessa människor ofta har en bild av psykologi som har lite att göra med dagens verklighet. Den populära bilden av vad psykologer kan och gör har stannat i ett evigt sjuttiotal. De flesta har inte gått i terapi, så den allmänna bilden är att terapirummet är ett ställe där någon lyssnar på en med enormt tålamod, tills man får tillbaka ett barndomsminne som förklarar allt som är fel med en, och genom insikten blir man en harmonisk människa. Fortsättning följer

Triangulering på sluttningen

With love to lead the way
I’ve found more clouds of grey
than any Russain play could guarantee.
- ”But not for me”

vlcsnap-2012-12-31-00h45m31s149

Det första inlägget i det som blev en översikt av Shinichiro Watanabes teveserier är en regelrätt recension och riktar sig till personer som inte har sett Samurai Champloo.  Andra inlägget är riktad främst till personer som har sett Cowboy Bebop förut, men jag har försökt att spoila så lite som möjligt. Detta inlägg riktar sig definitivt till dem som har sett Apollon på sluttningen (坂道のアポロン, Sakamichi no Apollon), och jag avråder dem som inte har serien från att läsa vidare. Läsarna som ämnar läsa hela inlägget och är försedda med Spotify kan med fördel lyssna på en spellista med musik som spelas eller refereras till i serien.  Fortsättning följer

Birth of the Cool

Cowboy Bebopbebop10

org. カウボーイビバップ Kaubooi bibappu

Sunrise. 1998. 26×25′

Manus och regi: Shinichirō Watanabe. Musik: Yōko Kanno. Figurdesign; Toshihiro Kawamoto. Bakgrunder: Jun’ichi Higashi. Animationsregi: Toshiro Kawamoto. I rollerna: Kōichi Yamadera, Megumi Hayashibara, Unshō Ishizuka, Aoi Tada. 

Klarar Bechdeltestet: Ja. Klarar det omvända Bechdeltestet: Ja.

I min recension av Samurai Champloo positionerade jag tvärsäkert Cowboy Bebop som en lyckad animé att jämföra medelmåttiga Champloo med. Det var lite av en chansning, det hade gått många år sedan jag sett serien i sin helhet, och när jag såg en snutt någon gång 2010 märkte jag att serien hade åldrats. Jag hade egentligen tänkt att se om den då, men jag blev osäker. Bebop hade varit en av mina favoriter på den tiden som animé var viktigt för mig. Jag var rädd att bli besviken.

Fortsättning följer

2 kool 4 skool

Samurai Champloovlcsnap-2013-01-03-14h22m47s45

org. サムライチャンプルー Samurai champuroo

Manglobe. 2004. 26×24′

Manus och regi: Shinichirō Watanabe. Musik: Fat Jon, Nujabes, Forces of Nature och Tsutchie. Figurdesign: Kazuto Nakazawa. Bakgrunder: Takeshi Waki. Animationsregi: Kazuto Nakazawa. I rollerna: Ayako Kawasumi, Ginpei Satō, Kazuya Nakai.

Klarar Bechdeltestet: Nja. Klarar det omvända Bechdeltestet: Ja.

Vid millenieskiftet fanns det en animé som hette Cowboy Bebop. Den handlade om rymdprisjägare och jazzmusik. Den var jättecool. Den var så cool att Iggy tycker att den är för cool för att vara animé. Såhär cool var openingen.

Mangafilm som är som b-film: Soliton no akuma

Soliton – Den rasande vågen

org. ソリトンの悪魔 Soriton no akuma

Triangle staff. 1997. 90′.

Regi: Yoshio Takeuchi efter en roman av Katsufumi Umehara. Manus: Masashi Sogo och Yoshio Takeuchi. Musik: Hiroshi Tsutsui. Figurdesign: Hisatoshi Motoki. Mechadesign: Chikae Kuwahara. Animationsregi: Hisatoshi Motoki, Takuo Tominaga, Chikae Kuwahara. Musik: Kensaku Tanikawa. I rollerna: Akio Ōtsuka, Mika Doi, Akiko Yajima, Kōsei Tomita, Ikuya Sawaki, Nobuyuki Furuta.

Klarar Bechdeltestet: Nej. Klarar det omvända Bechdeltestet: Ja. 

Vart vänder man sig om man vill göra en ordentlig B-film? Förslagsvis till kioskförlaget Asahi Sonorama, som gav ut tvåbandsverket Soliton no akuma. Författaren Katsufumi Umehara var dock inte vilken dussinförfattare som helst, utan vann med sagda verk japanska deckarföreningens romanpris. Vägen till filmatiseringen låg öppen.

Fortsättning följer

Bonjour tristesse

Godsigma – Rymdkejsaren

org. 宇宙大帝ゴッドΣ Uchū taitei Godsigma

Tōei Animation. 1980-81. 50×24′.

Regi: Takeyuki Kanda och Katsuhiko Taguchi efter koncept av Saburo Yatsude. Manus: Masaki Tsuji. Musik: Hiroshi Tsutsui. Figurdesign: Kazuhiko Udagawa. Mechadesign: Katsushi Murakami och Submarine. Animationsdesign: Izubuchi Yutaka. Animation: Academy, Green box. I rollerna: Kei Tomiyama, Yoshito Yasuhara, Tesshō Genda, Kumiko Takizawa, Noriko Ohara, Kōsei Tomita, Mikio Terashima, Yūsaku Nara.

Klarar Bechdeltestet: Ja. Klarar det omvända Bechdeltestet: Ja.

Alla behöver inte vara bäst. Och det har sällan varit så svårt att vara bäst som i mars 1980, när konkurrensen från fortfarande pågående serier från de heroiska åren 1978-79 fortfarande var enorm: i tangerande genre sändes till exempel Galaxexpressen 999 fortfarande när Godsigma började, och den nyss avslutade säsongen hade bjudit på Gundam – Mobilrustningen. Med tanke på vilket fantastiskt TV-år 1979 var, inte minst för Toei, som hade stått för både Galaxexpressen 999 och för den nyligen avslutade Rymdpiratkapten Harlock, är det inte så underligt att man inte kunde förmå nästa science fiction-satsning leva upp till den högsta standarden. Att Godsigma däremot skulle bli ett så klåparaktigt åstadkommet hantverk framstår dock i efterhand som onödigt. Här fanns ändå potential.

Fortsättning följer

FireStats icon Använder FireStats